Asiatiska män vet inte hur man lagar mat (?)

Jag är student och det är även mina vänner. Studenter är ju berömda för att vara oerhört ohändiga kockar som levar på pasta eller i Asiens fall; nudlar. I Asien, jag kan generalisera över hela kontinenten faktiskt, så kan man köpa mat på restaurang för billig penning vilket resulterar i att vi aldrig, eller i alla fall nästan aldrig lagar mat själva. Men när det väl sker har jag märkt en total handförlamning från Asiatiska män, alla utom japanerna.

Häromdagen så skulle en filipinsk kille värma en pizza i micron, jag skrattade så att jag inte kunde få luft när han totalt misslyckades med att skära den i åtta bitar och klämde in den i micron så att den inte kunde snurra runt. Sen fortsatte han med att fråga mig varannan minut om den var färdig än. Min indiska rumskamrat har aldrig lagat mat sa han, det har han tjänstefolk till för guds skull, om inte annat så gör hans mamma mat fast å andra sidan är han 190 cm lång och väger 56 kg så han kanske inte äter så mycket ändå…

Min indonesiska polare som växte upp i Afrika hade en kock som hette Söndag som brukade laga åt honom personligen förr i världen, nuförtiden är det mamman som står för matlagandat i Indonesien, en bortskämd liten morsgris. Nu ser jag framför mig hur min egen mor sitter och skrattar åt mina kunskaper i köket som lyser med sin frånvaro, visst är jag totalt värdelös också men jag skiner i det här gänget som skryter med att de klarar av toast och kokt ägg.

Naturligtvis måste min favoritreferens ordförande Chen vara med i den här gemenskapen. Chen sa när vi disktuerade matlagning ”Jag tror inte att min far någonsin har lagat mat, överhuvudtaget”. Kinesiska män är nog bäst av alla när det gäller att hålla sig borta från köket fast å andra sidan så är det många, om inte nästan bara manliga kockar i restaurangerna i både Kina och Singapore. Men så har vi dessa toffelhjältar, japanerna. Egentligen är de inte toffelhjältar, mat är liksom så himla mycket mer värt för asiater än för oss. Själv ser jag mat som föda/bränsle med olika smak men asiater i allmänhet och japaner i synnerhet älskar sin mat. Japanerna, men även en del koreaner har lagat stora grytor med mat och haft grillkvällar där de osjälviskt bjuder in hela hemmet.

Jag skulle ju kunna göra det enkelt för mig och analysera situationen som den är.Rika människor i fattiga länder har tjänstefolk, alltså lär sig dessa studenter inte hur man använder ens en micro. Japaner och koreanerna kommer från länder där det skulle vara lika dyrt som i Sverige att ha tjänstefolk, alltså kan de laga mat själva.  

Den hopplösa miljökampen

Nu är jag ju visserligen inte utlandssvensk längre men det är förhoppningsvis bara en tidsfråga innan jag blir det igen. Hursomhelst tänker jag inte byta namn på bloggen. 

Något som slagit mig nu när jag kommit hem till Sverige igen är hur mycket det här med miljön betyder för oss. Det är klart att det är mer påtagligt här, vi märker mycket lättare av växthuseffekten när snögränsen sakta flyttas längre norrut i landet. Två av världens största miljöbovar är Kina och Indien, två länder med rymdprogram som har en befolkning som svälter, men det hör inte hit! Alltså, anledningen till att vi kan oroa oss över miljön är helt enkelt för att vi inte har några egentliga problem i Sverige. Vi har ett fungerande land där alla i befolkningen kan lyckas själva och garanterat försörja sig genom ett (här kommer skryt) vattentätt socialt skyddsnät där ”alla ska med” på bästa socialdemokrat-manér. I Kina och Indien svälter folk och lever på gatan (och ändå finns det intresse från regeringshåll att utforska rymden). Nej, nu blir jag så där envist negativ. T.o.m jag låter som bror duktig när jag ska bevisa hur Sverige leker bror duktig jämtemot sina större kollegor.

Nej, det är ingen nyhet att både Kina och Indien går igenom enorma förändringar som får folk ur fattigdom och självklart vill befolkningen använda sig av västerländsk lyx och bekvämlighet, vilket av någon outgrundlig anledning innebär att man köper en stadsjeep även där. Jag vet att jag argumenterar utan fakta när jag säger att det egentligen är de som är de största bovarna, jag är säker på att båda länderna saknar lagar om katalysatorer på bilarna för det har jag sett själv. I Shanghai är den vanligaste bilen Volkswagen Santana, en billig variant som inte finns i Europa. Jag frågar mig varför men vet nog innerst inne svaret.

Det är faktiskt min odugliga f.d indiska rumskamrat som läxat upp mig. Det är så enormt många problem i ett samhälle med våld, droger och fattigdom men i Sverige har vi relativt lite av allt. Först efter att man har ett land som fungerar kan man börja fundera på att sätta upp återvinningsstationer. Så vad jag vill ha sagt är att det är så lätt för ett land som Sverige att peka finger och sopa under sin egen dörr och hetsa alla medborgare att sopsortera, köra miljövänligt och ta bussen (för vi har kollektivtrafik till och börja med) men i u-länder är miljöproblem ett lyxproblem som inte är redo att tas itu med. 

USA däremot har ingen ursäkt mer än att det är ett land som styrs av folk med pengar och den som skriker högst vid rätt tillfälle. Men det landet handlar inte min blogg om.    

Jag gillar inte att fira jul

Däremot gillar jag John Lennons låt, den här musikvideon finns med på hans DVD som jag tappat bort någonstans. Den är bra.

http://www.youtube.com/watch?v=s8jw-ifqwkM

Så var vi där igen men nu ska jag förklara hur det egentligen ligger till med Svenska skolan

Ännu en gång så blir svenska skolan attackerad i en aritkel från SVD baserad på en rapport från PISA som säger att vi skulle blivit sämre på matematik i Sverige än motsvarande övriga elever i västvärlden.

I den andra artikeln som handlar om hur det finländska världsledande systemet fungerar jämfört med det svenska så står det ganska klart det jag har sagt tidigare i bloggen om hur det svenska systemet faktiskt inte är så dåligt som vi vill få det till ibland.
Visst i matematik är Sverige överlag ganska svagt men när det gäller kreativt tänkande och grupparbeten så törs jag lova att svenska elever är i världstoppen, något som förstås omöjligt kan bevisas i ett sånt här test. Men ännu en gång måste jag jämföra med mina kära skolkamrater på universitetet som har förtvivlat svårt att tänka utanför lådan och komma på nya idéer varje gång vi har projektarbeten. Visserligen är majoriteten av dem från u-länder men samtidigt har de gått i priviligerade skolor och borde ha någon sorts jämbördig utbildning.

Två gånger var jag i Strasbourg med Euroscola och gjorde EU-projet med andra högstadieelever från övriga Europa. Båda gångerna så tyckte jag att man kunde se precis det artikeln talar om när det gäller svenska och finska elever. Vi svenskar gick runt och deltog i grupparbetet som gick ut på att man skulle vara fyra elever från fyra olika länder och svara på frågor, något vi i Sverige skulle kalla tipspromenad. Finländarna deltog inte ens, deras sociala träning lyste med sin frånvaro. Nåväl.

En annan sak som vi ska komma ihåg är att svenska elever tillsammans med norska har den bästa engelskakunskapen i Europa (som andraspråk så klart). Detta trots våra stackars hemska segregerade skolor som nämns i artikeln. Jag behöver väl knappas nämna hur även det märktes i våra EU-grupparbeten när spanjorer, fransmännen och italienarna inte så ett knyst medan svenska elever, holländska, tyska och grekiska var de som höll taktpinnen i de senare grupparbetena där vi diskuterade EU-problem.

Singaporeanskt sjukhus

Jaha, nu har jag sett ett sånt också, en erfarenhet rikare efter att jag fått ett märkligt anfall på bussen hem från min middag på onsdagkvällen.
Helt plötsligt kände jag hur en märklig känsla i bröstet och trodde jag var påväg att spy rakt ut i bussen. Jag tittar mot dörren, vi är snart framme vid min hållplats men jag kan inte hålla emot smärtan och segnar ihop mitt framför ögonen på tre kompisar. Det var inte en spya, det var något form av anfall som fick mig att svimma och sen fortsatte jag med att skaka på marken framför mina chockade kompisar. Allt var helt svart för mig och jag minns ingenting fram tills det kommer en ambulans, jag var väldigt förvirrad och försökte ställa mig upp flera gånger och sa flera gånger att jag inte hade spytt och att jag ville gå hem. Men ambulanspersonalen sa att jag måste åka med dem medan jag fortsatte att upprepa att jag inte gjort något och att jag inte ville åka någonstans. Sen blev det svart igen och jag vaknade upp lite senare inne i ambulansen, där ser jag två i personalen som ser ut som poliser och jag fick för mig att jag var arresterad för något, jag märker även hur jag får syrgas som jag anser att jag inte behöver och tar av den flera gånger under färden för den får mig att hosta kraftigt.
När jag kommer fram till sjukhuset så frågar läkaren om jag vet var jag är, jag hade ingen aning sa jag vilket också var sant. ”det är okej” svarade han och gick iväg. Fortfarande helt groggy ringer jag efter ett tag min kompis som var den sista jag såg innan jag tuppade av, han berättar kort vad som hänt sen minns jag inte mer. En och en fick de komma in och prata med mig, det var 7-8 st från studenthemmet där nu. Sjuksköterskorna tar samtidigt blodprover på mig och kollar blodsockret och jag får ta två röntgenbilder på bröstkorgen och huvudet, det gick rykten om att jag slog i huvudet när jag ramlade i bussen och de vill kolla att allt är okej vilket det också är.

Fortfarande är jag helt groggy när en kvinna som inte har sjukvårdskläder kommer fram och frågar vilket sorts rum jag vill stanna i över natten, de måste nämligen ha kvar mig från observation eftersom de inte hittar något fel. Jag ser fyra alternativ med olika sorters dollartal på, jag orkar inte tänka och räkna ut vad det kostar så jag tar bara billigaste eftersom jag fortfarande är säker på att de ska skicka hem mig ganska snart, jag kände mig bara lite yr och trött men inte sjuk ju.
De skickar upp mig till min avdelning och det är nu midnatt, lite senare kommer alla kompisar som är där upp och pratar med mig och sa att jag skrämt livet ur dem när jag segnade ihop på bussen, vilket ju inte är så konstigt då jag varit normal hela dagen.

Första natten var ett helvete på sjukhuset, jag hade en kraftig huvudvärk och fick ett piller för att överhuvudtaget kunna sova, dessutom hade jag svårt att ligga still, fråga mig inte varför, jag ville bara upp och röra på mig precis som den trevliga kinesiska mannen snettöver som rymde flera gånger och kissade rakt på golvet bredvid min säng. Lite senare är det en annan man som skriker på kantonesiska som om någon jagar honom och han slåss för sitt liv, och han höll på oavbrutet hela natten!
Var 4.e timma tog personalen prover på mig för att se att jag inte skulle få återfall så jag fick aldrig sova under natten. Helt slut morgonen efter får jag min frukost vilket visar sig vara malay-anpassat och jag hann äta två tuggor innan jag segnar ihop och sover ett par timmar. När jag vaknar är jag hungrig men det finns ingen mat, lite senare kommer ordförande Chen på besök på väg hem från skolan och sen några andra kompisar lite senare. Förutom att prata med dem hade jag verkligen inte mycket att göra under dagen så jag tittade runt lite på vad andra patienter höll på med.

Det visade sig att jag var absolut yngst och den enda som inte var brun eller gul till hudfärgen. Han som låg bredvid mig var en arbetare från Bangladesh och ville verkligen inte lämna sjukhuset. Där såg jag ett nytt samhällsproblem i det här landet som jag aldrig reflekterat över. Han bara låg där och sa inget till läkarna, antagligen jobbade han som byggarbetare någonstans för de som besökte honom hade smutsiga arbetskläder på sig. Han vägrade äta och sitta upp, tror jag hörde säkert 10 ur personalen totalt som tjatade på honom att alla prover var positiva och att han kunde lämna sjukhuset, men han bara vägrade resa sig. Den sista läkaren var en kines från Kina, ojoj, han var inte glad på den här latmasken och skrek för full hals att han skulle skicka hem arbetaren imorgon eftersom det inte fanns något fel på honom. Sen pratade han kinesiska med sina kollegor och jag förstod att de alla sa samma sak ”det är inget fel på honom, han är bara lat”.

Själv fick jag lämna sjukhuset efter 1,5 dagars observation utan att få reda på riktigt varför jag hade min attack.

En överblick av de asiatiska länder som jag har att göra med. Jag föredrar korta överskrifter egentligen.

Det här är Japans flagga, Japan är alla asiatiska länders förebild. Det heter att flaggan representerar solen och soluppgången men man skulle också kunna se den runda cirkeln som en sluten cirkel – det perfekta landet. Landet som redan är fulländat, så ser dess grannar på flaggan.

Singapores flagga är en halvmåne, dvs det är ett land under utveckling. Även de har den rödvita färgen på flaggan vilket ska vara som en röd tråd över hur de vill följa i Japans fotspår och bli ett fulländat land. Men än så länge, det är bara en halvmåne som står för uveckling.

Ack ack. Här har vi sorgebarnet Indonesien, ett land med rödvit flagga som inte har en sol eller en måne, de har ingen utveckling eller fulländat samhälle. Jag har t.o.m hört att de saknar trottoarer i huvudstaden Jakarta. Indonesiska flyg får inte flyga i Europa, listan kan göras lång över problemen de har och det komiska är, att man med lite fantasi, även kan se det i deras flagga.

Jag var i Malaysia för drygt en vecka sen och jag har försökt komma på hur jag ska tolka deras flagga. Både en sol och en måne, om än en liten sol. Solen utstrålar hopp och månen visar på utveckling? Nae, jag tyckte Malaysia kändes halvbyggt och jämfört med Singapore är man ljusår ifrån att nå till Japans sol. Däremot så ser det ljusare ut för Malaysia än för Indonesien utan måne och sol. Om man vill jämföra med Malaysia och Singapore är det bara att åka buss.

I Malaysia saknade bussen AC och hade en konduktör som stämplade små papperslappar och lastade bussen så full med människor att han själv inte kunde röra sig. I Singapore har vi elektroniska kort som man bara håller framför en magnet för att betala när man går in i bussen.
Ett sund som man kan simma över på tio minuter skiljer dessa båda länder åt, det är inspirerande att se vad skillnaden med ett välorganiserat styre kan göra för utveckligen. För fyrtio år sen var Singapore en del av Malaysia.

Thailand köper JAS – jag vill inte vara den som är den.

Jag vill ju verkligen inte vara det. Alltså, den. Jag vill inte vara den som är den, men den här affären är väl ändå lite skum?

När USA vägrar göra affärer med militärjuntan så har Sverige inga som helst moraliska problem med det. Men det här är ingen vanlig militärkupp, man avsatte korrumperade Thaksin och än så länge är ju landet inte helt kaotiskt även om det ryktas om hårdare lagar vad gäller utländskt ägande i stil med – Burma.

Är det moraliskt rätt att stödja en sån regering? Är det överhuvudtaget moraliskt rätt att sälja och tillverka vapen? Nej. Så klart inte. Ändå gör vi det.

Kul också att de nämner att det är på gång att säljas plan till Indien, så vitt jag vet så köper de redan alla vapen som finns. Dvs. om vi nu skulle bli ivriga att klappa oss för bröstet över svensk ingenjörskonst när främmande makter köper JAS Gripen så vill jag bara säga det att Thailand valde det pga de inte kunde annat och Indien har redan köpt alla andra stridsflyg i princip.

Ensamma vita män i Asien, vad är de ute efter?

Min indiska rumskramrat brukar skämta med mig om att alla vita män som reser ensamma i Asien är där för att de är pedofiler på jakt efter barn. Alla skämt har någon sorts sanning i sig har jag fått lära mig.

Det är enligt honom inte helt ovanligt att äckliga gubbar går till slumkvarteren i Indien med pengar eller mat som gatubarnen motvilligt tar emot som utbyte, mörkertalet måste vara helt enormt eftersom det finns gatubarn som livnär sig på gamla gubbar. Det är så äckligt och fel att man mår illa, snälla människor rapportera till den här organisationen som SVD nämner i arikeln, ECPAT.

”Svenskar är som är tre-åringar”: argument ett

Jag satt på IKEA för någon timme sen och tänkte ut denna briljanta serie där jag tänker förklara för er alla hur det ligger till med svenska egenheter.

Det hela började när jag satt med min stora inspirationskälla till egenheter, kinesen Chen. På IKEA finns det en skylt som antagligen är en kvarleva från Sverige det står nämligen ”var god ta hand om din bricka efteråt, tack”. När jag försökte göra det så blev han helt stum, eller egentligen inte. Han sa: ”sluta, du tar ju någons jobb!”. I Kina har man folk som är anställda att öppna dörren hos frisören, i Sverige tar vi hand om vår bricka efter att vi ätit klart. Varför?
Är svaret så enkelt att det beror på att vi har en mindre befolkning. Ja, kanske. Men det vore roligare att spinna vidare på det faktum att den mindre befolkningen format vårt sätt att agera.

Jag funderade vidare, är IKEA så framgångsrikt för att svensken är precis som en tre-åring ”Jag kan själv, jag behöver inte hjälp”. Svensken ska alltid göra allting själv, ”själv är bäste dräng”, ”ju fler kockar desto sämre soppa” osv. Allting riktar sig mot att göra saker själv och inte vara någon annan till last. Eller som jag hellre ser det, en envishet om att man ska klara allting utan hjälp från andra – precis som en treåring som upptäcker världen.

Är det långsökt? Nja, jag tror det blir en uppdatering om hur den svenska avundsjukan också är ett tecken på att vi inte är mer mogna än tre-åringar.

Folkrepubliken Kina fyller 58 år idag

Jag höll nästan på att glömma det, Kinas nationaldag är idag den 1.a Oktober, dagen då Mao tog makten 1949.

En veckas ledigt för alla arbetare för att fira denna stora händelse vilket kompenseras med att de jobbar helgen efter också i ren tacksamhet. Något sånt fick jag lära mig i Kina i alla fall. Jag minns hur jobbigt det var med nationaldagsfirandet, det är då ALLA åker till storstaden och det blir hur trångt som helst med bönder och jag vet inte vad. Shanghai var ett kaos under hela veckan och jag är glad att jag inte är där nu, man ska ALDRIG resa under den här veckan i Kina, om man inte gillar trängsel förstås.